I Trelleborgs centrum finns en underbar staty, "Nästan halvvägs" av Fred Åberg. Aha! Man kan låta olika konstverk illustrera de olika teman tänkte jag. Men nu var det så att iden och hemsidan kom till mitt i smällkalla vintern. Vissa konstverk gör sig helt enkelt inte i vinterskrud. Men detta funkade. Så mina damer och herrar " Nästan halvvägs "

 

Det här är en för mig ny bekantskap som blev en av sommarens favoriter. Lejonöra, Leonotis nepetifolia. Denna ettåriga blomma växer så det knakar, på sensommaren mätte den 230 cm. Först kommer det ett kluster i toppen, efter det skjuter stjälken vidare och bildar ett nytt över den gamla, så håller det på tills frosten sätter stopp. Blommorna är ca 2,5 cm, ludna och nedåthängande. Därav namnet Lejonöra.

 

 Hittade en Engelskspråkig sida på nätet som skrev så här: Lejonörat har sina blommor högt över den övriga rabatten, så att du bekvämt kan studera kolibrierna när dom suger nektar. Som jag har väntat med kameran redo.

 

Ricin är ytterligare en favorit i trädgården. Den är också en  snabbväxare som  brukar bli över 2 meter hög på en säsong. Här är det bladen som är djupt flikiga och upp mot 40 cm i diameter som ger ett exotiskt intryck.

 

Blommorna som ses längst ner i bild är ganska oansenliga, däremot är frukterna som innehåller giftiga frön mycket dekorativa.

 

Den sprider sig snabbt, jobbig att ta bort men vacker. Kanadensiskt gullris, Solidago canadensis. Utmärkt till snitt. ca 180 cm.

 

Rudbeckia laciniata var. hortensia eller Guldboll, är i ordets rätta bemärkelse en höjdare. I år blev den 260 cm hög. Vill man ha upp dom på den höjden måste dom ha stöd. Annars får man skryta med att dom är 260 cm långa.

 

En exotisk perenn med fånigt namn, Skobandssolros Helianthus salicifolius. 220 cm hög och släkt med Solrosen. Stjälkarna är platta och ca 5 cm breda.

 

En bild uppifrån på Skobandssolrosen, uppflugen på en stege när kvällssolen lyser enbart på  blomman.